Rommé...that's some shit.

Nu är man hemma en snabbis från Rommé och ska ta ett bad efter att ha ätit något jag blev sugen på, fiskpinnar med snabbmakaroner. Medan jag är hemma ska jag hinna blogga igenom så jag i framtiden kan sitta och skratta åt minnena av vad som hänt. Visserligen kan det inte vara roligt för andra att läsa men jag själv vet att jag kommer uppskatta mitt skrivande.

Klockan halv 6 på morgonen ringer mobilen och jag snoozar den till kvart i 6. Michels radio sätter igång vid kvart i också och måste säga att jag fann låten som spelades väldigt fiffig, vet dock inte vad det var för låt. Medan min Michel inte hade lust att gå upp ännu lyckades jag få en jättesöt bild på morgontrötta filuren, som inte uppskatta det. När han sedan stod i långkallingar framför mig skyndade jag för att ta en bild på det med. Han förstod att jag lyckats ta en bild så han snodde min mobil och raderade båda två. Det gjorde mig inte så glad.

När vi äntligen fått ut oss på väg mot tunnelbanan så kommer jag på att jag inte har någon halsduk, väldigt kallt. Inne på centralen väntade vi vid spärrarna på Viola. När jag pratade i telefonen med henne så uppfattade jag det som att hon stod på fel sida av perrongen så jag sa åt henne att springa fort till den uppgången som leder till pendeltågen. Så fort jag lägger på ser jag en söt liten flicka springa föri mig i en väldig fart och jag inser att det hela har missuppfattats. Ringer upp henne igen säger åt henne att stanna.

Jippi, sen var det dags med en 3 timmars bussresa och jag satt bredvid en främling. Ingen aning om människan går/jobbar på skolan men jag antar det. Viola satt i sättena bredvid mig tillsammans med en främmande kille, men vi hade varann då vi båda satt ytterst.

När vi kommit fram så vart det snabbt ut i backen, så fort man fått skidorna såklart! Det sötaste var nog att min Mich inte ville åka när jag titta på då han valt snowboard och det var hans första gång. Sara gav upp ganska fort, hon hade också snowboard. Så gulligt när de ramlade hela tiden. Viola som för första gången åkte skidor lärde sig ganska snabbt och var snart ute i den större backen tillsammans med mig och Elin. Jag ramlade i liften en gång men annars så klarade jag mig ganska bra. Väldigt läskigt var det när jag för det meta åkte störtlopp ner i stora backen.

Efter några gånger så började mitt knä mystiskt nog göra väldigt ont och jag kände att jag verkligen inte skulle klara av att åka ner mer. avslutade dagen med ett sista åk för stora backen, den gången då Viola följde med. Vid 15-tiden så lämnade man in allt igen och satte sig på bussen som även denna gång skulle ta 3 timmar.

På bussen började Sara prata massor i mobilen och Elin började klaga på att hon också ville ha samtal. Jag och Viola började då att ringa henne från min mobil med dolt nummer. Förvirrade Elin sa gång på gång "Hallå?" i luren och klagade på att hon hade dåligt nät. Hon kunde heller inte undgå att hon hörde våra röster. Hon började tvivla på sin mobil och provade med att starta om den. Jag fortsatte busigt att ringa och fick till och med Sara att avsluta sitt samtal för att se om det var det som störde Elins samtal. Både jag och Viola hade svårt att hålla oss för skratt. Så förlåt Elin att du får veta att det var vi som busade med dig på det här viset, genom att läsa min blogg. Vi älskar dig!

Nu måste jag dock springa iväg till tunnelbanan då min älskling tvingat ut mig till honom inatt igen.. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0