xMjauw

Jag är rädd, rädd för framtiden.
Rädd för hur jag kommer att sluta.
Jag väntar på den dag jag kommer kollapsa på grund av näringsbrist.
Jag väntar på den dag då mitt hopp ger upp.
Väntar, på svar, på rättvisa, på honom.
Hur kan man älska någon så mycket?
Varför är vi byggda att älska?
Livet vore så mycket enklare om man inte behövde allt det där.
Men ändå så är kärlek det största som gror inom oss.
Utan kärlek är vi tomma, det är som att skära sig i handleden och låta blodet forsa.
Forsa ner och sakta skulle man sluta ögonen och önska sig bort.

Jag drömde inatt. Jag drömde att jag dog.
De ville ha dig, jag hade gömt dig.
Gömt dig i mitt hjärta, och de tog dig.
De skrek, de förnedrade, de torterade.
Jag låg bara och stirrade på de.
Skrattade inombords "Han är min kärlek, mitt hjärta släpper honom inte"
De vände blicken mot mig, tittade bort, och sköt.
Kulan trängde sig in i pannan, och jag minns känslan som om den vore äkta.
Det var som att man slöt ögonen och sov.
Ni vet känslan när man snart somnar? Precis sådär.

När jag vaknade önskade jag mig bort.
Tillbaka till två val.
Kulan i huvudet eller din famn.
Jag går som ett spöke och tänker.
Men allt är - tomt.

Lys upp min dag som du alltid gjort i 9 månader!
Jag väntar, jag hoppas, men vill jag det mer?

© Diana Jessica